Idag följde jag min plan, skippade lydnadsträningen och tog med Nike på ett kort jaktträningspass istället. Vi jobbade med linjetag, stoppsignal och dirigering, och trots att snön fortfarande ligger någorlunda djupt jobbade hon ihärdigt och effektivt. En positiv följd av snödjupet är att dummisarna begravs en aning, och Nike måste alltså koppla på näsan ordentligt för att hitta dem. Jag blev alldeles lycklig av att få se henne arbeta, viken energi, vilken glädje hon utstrålar! Försökte filma, men det lyckades inte alls, så jag får vänta tills jag har med mig en fotograf som kan föreviga henne in action!  

Efter vårt träningspass hämtade vi bedlingtoonerna, och jag selade på Nike så att hon kunde dra mig i expanderlina. Jag trodde hon skulle vara lite trött efter att ha sprungit i snön, men icke! Hon drog som hon aldrig gjort förr, och både hon och jag blev alldeles andfådda! Kan det vara så att det lilla uppehåll vi nu startat redan gett resultat?! Time will tell!

Dina är nu trattförsedd. Lilla blå är en aning manisk, och just nu har hon fått för sig att slicka sönder ena tassen. Undersöker man den ser man inget som kan ha skapat denna lust, inga sår, inga röda utslag, men Dina skapar detta, hon! Förhoppningsvis kan ett par dagar i tratt bota. Dina är en ganska van trattbärare, men just nu är hon mest sur   ...

Ha det gott!

På fredagen satte jag mig och Nike i min riktigt smutsiga bil och styrde mot Hedemora och Johanna och Hank. Bedlintoonerna fick stanna hos snälla mamma och pappa. Planen var jaktträning på fredagseftermiddagen och lydnad i fina inomhushallen i Smedjebacken under lördagen. På grund av all snö som den här vintern har bjudit på har jaktträningen legat nere sedan i höstas, så det var spännande att se hur mycket av det som vi tränade då (stoppsignal, dirigering, stadga) som fanns kvar nu flera månader senare. Nike blev rent ut sagt tokglad över att få apportera och flög fram över snön. Hon jobbade riktigt bra med näsan trots den höga farten, och kunde även kontrollera sig i stadgan. Johannas katt Kaj fungerade som störning, och han tog sin roll på stort allvar   . Nike hade lite svårt att fokusera på raka linjetag när Kaj stod två meter vid sidan om och kråmade sig. Men bortsett från ett par tillfällen kunde hon kontrollera sig och jobbade fokuserat. Det jag blev riktigt nöjd med var att hon tog stoppsignalen samt dirigeringar riktigt bra. Hon hade också ett par snygga avlämningar. Kanske kan vi anmäla till en nkl i vår...

Kaj i sitt störningsarbete

Hank jobbade också riktigt bra, och kommer att visa upp ett snyggt program på sitt första prov. 

På lördagen bar det av mot Smedjebacken för lydnadsträning. Vi började med promenad på isen, så härligt att låta hundarna springa fritt på vita vidder. 

Lydnadsträningen kändes både bra och mindre lyckad. I bilen på väg hem försökte jag analysera vad som gjort mig nedstämd, och jag kom fram till att det bara handlade om mitt eget agerande. Varför fortsatte jag med rutskick när jag kände att det inte gav någon riktig utveckling? Det samma gällde konskicken, jag såg att Nike var trött och borde då avslutat med en gå-runt-ruta istället för att pressa på med fler konskick. Det fanns också många delar att vara nöjd med, som ett snyggt ff trots många andra hundar i hallen, fin koncentration på mig, bra gå-runt-ruta, bra ordkontrollsträning och backaträning, men allt detta gjorde hon på förmiddagen, och det som fastnar är ju tyvärr ofta det sista som händer på en träningsdag. I samtal med Johanna kom jag fram till att låta Nike vila lite från lydnadsträningen, i alla fall en vecka, för att låta henne smälta vissa intryck, samt kanske få lite mer träningsförväntan. Nästa torsdag är det dags för del 2 i tävlingsträningskursen för Anne och Lotta, och då vill jag ha henne i bra form.

En liten röd kon kan skapa stor frustration...

Hank började lite splittrat, jobbade hyfsat bra, men kändes inte helt fokuserad på Johanna och uppgifterna. Nyttigt att känna att även våra fantastiska och arbetsglada hundar kan ha sina dagar, och Johanna fick tillfälle att hitta lösningar på problemet. Det lyckades, och under andra halvan av träningspasset var Hank sitt vanliga positiva och fokuserade jag. 

Fina Hank jobbar bra.

Nike väntar på sin tur

Lydnadsträning är inte bara kontroll och detaljer, man ska ha kul också!

Min plan för den kommande veckan är att fokusera på fysträning och uthållighet med Nike, samt köra en del apporteringsträning. På lördag har vi tid i ridhuset igen, och då ska vi köra ett lydnadspass. Nu måste jag verkligen ta tag träningsplaneringen, både lång- och kortsiktig. 

Ha det gott!

Igår hade vår lilla träningsgrupp bokat fem timmar i den fina hallen i Kungsör. Ingen av oss hade varit där tidigare, men av alla som haft förmånen att träna där hade vi fått höra fina omdömen. Och vi blev inte besvikna! En varm hall med fantastiskt underlag och dessutom trevligt köksutrymme där vi kunde fika och äta. Efter att ha tränat ett par timmar kunde man nästa minnas hur det känns att träna på en mjuk och torr gräsplan...

Jag ville jobba med länkning, och delade upp eliten i två delar. Jag är riktigt nöjd med Nikes prestation, med tanke på att vi inte har länkat så mycket nu under vintern. Några moment var riktigt bra, medan andra var okej, men det jag var mest nöjd med, och som vi jobbat mycket med, var hennes attityd mellan momenten. Hon har tidigare haft en tendens att gå ur fokus mellan momenten vilket har påverkat hennes prestation i själv momentet. Jag har provat lite olika sätt att föra henne under transporterna, och nu tror jag att vi har hittat rätt. Det känns tryggt nu, det känns som jag kan lita på henne och mig på ett annat sätt.

Fem timmar kan låta som mycket, men det behövdes, och det kändes riktigt bra att vi hade så gott om tid. Ingen av oss behövde stressa, utan kunde jobba med sin hund i lugn och ro. Jag tror att både hundar och mattar var både nöjda och trötta när vi gav oss av hemåt   .

Sandra och Jade demonstrerar passivitet kontra aktivitet, samt hur kul det är att träna hund!

Camilla och Tista jobbar med viktiga delar som ingång på planen och transporten mellan momenten. Och naturligtvis belöning!

Lotta och Siri visar upp ett snyggt ff. Kontroll kontra fart och fläkt!

Jag och Nike i ff, dumrutan och konskick. 

Vi hade som ni kan se en fantastisk dag, och vi önskar att vi hade fler dagar inbokade. Men man kan ju hoppas på att sommaren snart är här...

Jag skrev en artikel efter talanglägret i höstas, och nu finns den äntligen på Brukshundens nätupplaga. Läs och se hur kul vi hade under lägrets intensiva dagar!

Gå in på www.brukshunden.se och klicka in på artiklar.

Ha det gott!

Idag var första tillfället på Annes och Lottas tävlingsträningskurs. Termometern visade på -15° när vi gav oss av mot Jursta i Nynäshamn, så det var bara att klä på sig allt man kunde. Visserligen skulle vi vara i ett ridhus, men det här var inte uppvärmt, så kallt skulle det bli. Som tur var fanns det ett någorlunda varmt rum vid ena kortsidan av ridhuset, där vi kunde äta och fika, och där även hundarna kunde vara medan man väntade på sin tur.

Jag hade gjort en plan på vad jag ville träna på förmiddagspasset; en länkning ff - gårunt-rutan - inkallning, med belöning vid nedläggandet. Sedan skulle vi länka en slät inkallning med rutans konskick. När det var vår tur märkte jag redan innan vi gick in att Nike hade sina tankar någon annanstans, och jag lyckades inte ändra det innan vi kallades in. Först tänkte jag bryta, och sedan gå in på nytt, men så tänkte jag om. Jag ville se om hon kunde gå in i fokus i ff efter en sådan ingång, och det kunde hon. När ff började blev hon sitt vanliga jag, och gjorde ett riktigt bra moment. Vid övergången til gårunt-rutan var hon åter igen ofokuserad, och det följde med i momentet. Riktigt dåligt kändes det, men vi gjorde hela momentet eftersom jag ville testa henne. Nedläggandet inför inkallningen var dock helt okej, och hon fick därför sin belöning. Efter det kändes det som hon blev mer som hon brukar, och resten gick riktigt bra. I samtalet med Lotta efteråt bestämde vi att jag vid nästa pass skulle fokusera på ingångar, långa sådana, att göra gårunt-rutan mer spännande med belöningar när hon minst anar det, och belöna upp mellan två moment.

När vi gick in på planen för pass 2 kände jag att hon var mer med mig. Vi provade lite olika varianter att gå in på planen, men den som kändes bäst var den vi använder oss av, dvs med fot-kommando och full fokusering på mig. Men då måste jag också vara konsekvent och kräva det av henne och inte släppa igenom sådant jag inte skulle släppa igenom i ff. 

När vi sedan skulle jobba med gårunt-rutan hade hon redan från början en helt annan aktivitetsnivå än på förmiddagen, och planeringen föll lite. Hon gick fokuserat med bra kontakt och fina hörnpasseringar. Det samma gällde för transporterna mellan momenten, bra fokus och fin aktivitetsnivå. Bra, så klart, men nu måste jag analysera vad som skiljde mellan de två passen. Det kan vara allt från att hon andra gången kände sig mer trygg i miljön till att externbelöningen var mer spännande andra gången. 

Hur som helst var jag nöjd med dagen. Att beteenden som visade sig under pass 1 kom fram är bara bra, det är ju när jag har två duktiga instruktörer närvarande som detta måste ske så att hjälpen kan fås. 

Nu ska vi göra en planering inför nästa tillfälle på kursen, vilket är om ca tre veckor. Bara att sätta sig ner och börja tänka alltså!   

Veckan som kommer bjuder på många inbokade träningstillfällen med härliga träningsvänner! Tur att ni finns!

Ha det gott!

En bild som fångat Herthas personlighet och själ   

Ha det gott!

... men det är vackert i alla fall. Och tack vare det senaste snöfallet har underlaget blivit fungerade för lydnadsträning igen. Inget ont som inte har något gott med sig   !

Idag träffade vi Lotta, Siri och Keiko på en någorlunda välplogad parkering för lite lydnadsträning. Först fick både Hertha och Dina lite välförtjänt uppmärksamhet, Hertha tränades i rallylydnad, och Dina fick göra konskick. Nike fick snällt sitta i bilen och vänta på sin tur. 

Hertha är inte så farlig som hon ser ut   

Träningsplanen för Nike var farten i inkallningen, konskick och stegförflyttningarna i ff. Det är främst i bakåtförflyttningen vi har problem. Under passet idag kom Lotta på att det nog handlar om Nikes teknik. Istället för att GÅ bakåt hoppar hon, vilket gör att hon kommer för långt bakom mig. Något att träna på alltså. Inkallningarna gick bra, jag blandade att belöna rena starter med att ställa henne och belöna stadgan där. Jag vill ju att hon ska förstå att bra fart gäller alltid, även när hon misstänker att ett ståkommando ska komma. Även konskicken var bra. Får inte glömma att träna dessa detaljer då och då, även om jag anser att hon "kan".

Boll är alltid bra!

Sedan var det dags för Lotta att träna lilla Siran. Hon gör sådana framsteg för varje dag, så kul att se! 

Även denna dam älskar sin boll!

Efter att alla hundarna fått sitt träningspass åkte vi till ett öppet fält och släppte lös vilddjuren. Bra träning både för hundar och människor att pulsa i djupsnön! Och så kul att se hur hundarna njöt av att få springa! Ja, nästan alla hundar i alla fall... Dina var inte helt nöjd, men föll till föga trots allt. Att hon inte finns med på bild här beror på att Hertha var nyklippt och tjusig, medan Dina bara hade passerat badstadiet, och därmed inte såg riktigt klok ut bredvid snygga H. Nu har hon dock också fått möta saxen  

Vackra Hertha, dessutom i nyklippt vinterskrud. Hoppa kan hon!

Underbara hundar i underbar vintermiljö 

Siri visade hur hon trotsar gravitationslagen   

Ännu en härlig dag fylld med hundaktiviteter går mot sitt slut. Kan bara konstatera att livet är underbart när man har fantastiska vänner!

Ha det gott!

Igår vaknad vi till en kaotisk värld fylld med nysnö. Plogarna hann inte med och all busstrafik var inställd. Efter morgonpromenaden och observationer genom köksfönstret tog jag beslutet att promenera till jobbet istället för att ta bilen. Väl på plats dröjde det inte länge innan vår rektor annonserade i högtalarna att skolan skulle hållas stängd under hela dagen. Många elever och lärare hade ingen möjlighet att ta sig till skolan, så det fick bli en lugn dag med rättning och planering istället.

Vid 12-tiden var jag hemma igen, och efter en promenad i fortsatt snöande bestämde jag mig för att skotta ut bilen. Vi hade tid på Riksten på kvällen, och jag insåg att det kanske skulle ta sin lilla tid att få fram den lilla röda i färdbart skick. Under tiden slutade snöandet och solen tittade fram, så när bilen stod stadigt på plan mark gick jag in och hämtade Nike och Hertha så att de kunde få leka i djupsnön i rastgården. Man skulle av bilderna att döma kunna tro att leken är på allvar, men de älskar verkligen att rusa runt och brottas med varandra.

Ha det gott!

Gårdagskvällen spenderades i Rikstens inomhushall, och kameran fick följa med.

Sandra och Jade

Lotta och Siri

Camilla och Tista

Jag och Nike

Publiken   

I kväll blir det ridhusträning, men innan det ska bedlingtoonerna badas  

Ha det gott!