Jag hade anmält mig och Nike till en tävling i Fagersta innan jag bestämde mig för att skippa SM-drömmen för i år. Men jag tog tillfället i akt att träna på det som vi haft stora problem med de senaste tävlingarna, attityden i ff. Eftersom problemet sällan visare sig så tydligt på träning behövdes en tävlingssituation där jag kunde antingen belöna henne eller bryta, beroende på hur hon agerade.

Så i fredags åkte vi till bästa Johanna, för lite socialisering och natthärbärge. Hon följde också med till tävlingen, härligt med vägvisare, coach och träningskompis i ett! Trots att jag inte skulle tävla i ordets rätta bemärkelse blev jag ändå lite nervös, så där som jag brukar bli, vilket var bra eftersom jag ville att Nikes upplevelse av tävlingen skulle vara som vanligt.

Vi drog startnummer 6 av 10, precis i mitten alltså. Det betydde att vi fick vara på en kant i gruppmomenten, och det passar mig bra. Sittandet och platsen gick bra. Jag fick ge ett DK på uppsättandet, men träningen har gett resultat, så jag fortsätter som jag gjort. Medan vi stod gömda talade jag om för alla medtävlande att jag bara skulle köra ff, så att de var medvetna om det.

På uppvärmningen kändes hon taggad och på, belöningarna var åtråvärda och hon hade bra fokus. Det hade hon dock även sist, men allt det försvann då i samma stund som TL sa "Framåt marsch". Jag var alltså beredd på att det kunde hända nu också. Men den här dagen var attityden på topp, och hon hade fint fokus och bra följsamhet när vi gick in på planen. Redan när vi tog första steget på ff förstod jag att det här skulle gå bra, hon gick på bra, fin kontakt och bra position. Efter ca 15 meters ff, inklusive en högersväng, tyckte jag att jag sett nog, Nike skulle belönas å det största, så jag ropade "Bra!", slängde upp en tackande hand mot domare och TL och sprang med Nike ut till belöningen! Det kändes så bra att göra det! Att kunna belöna istället för att fela, och att visa henne att vad som helst kan hända på tävling! Hon fick massor med belöning, mat och bollar och kramar och pussar! Johanna kom och berättade att domaren hade tagit fram betyget 10 och visat till publiken efter vi sprungit ut, kul! En domare som kunde se meningen i det hela. 

Vi tittade klart på tävlingen, och åkte sedan hem till Johanna för matpåfyllning och lite rastning av hundarna, innan jag for hem igen. Det var en riktigt givnade tävling, trots att vi bara gick de där få meterna. Min förhoppning är att känslan ska finnas kvar hos Nike till nästa gång, och att hon behåller det fina fokus hon hade här.

Så här ska det se ut!

Bus och lek i Hedemora!

Ha det gott!