Sitter i soffan med ett leende på läpparna. Hela morgonen har varit så lugn och skön, utan några måsten eller tider att passa. Det har funnits mycket tid att reflektera över gårdagens rankingtävling och vår prestation. Jag är otroligt nöjd med Nike och hur hon hanterade hela situationen! Dagen blev riktigt lång, dels för att vi var på plats tidigt för att titta på talangerna som tävlade i klass 2 och 3, dels för att vi fick gå in sist i vår klass då Nike löper, så efter nästan tolv timmar var det tillslut dags för oss att äntra planen. Att ha så många fina vänner på plats underlättade väntan, och höll nervositeten i schack. Tack till Johanna och Julia, världens bästa! 

Trots all väntan var Nikes humör på topp (kattmat som belöning är grejen!!), och genom hela programmet visade hon glädje och arbetsvilja. Mitt huvudmål med tävlingen var just att ha en härlig känsla när vi var på planen, och det kan jag nog med stor säkerhet säga att vi båda hade! 

Jag hade några små delmål också, momentmässiga sådana. Bland annat har vi under hösten jobbat mycket med Nikes fart ut till dir app-konen. Vi har provat lite olika varianter, tänkt i vida banor, men har den senaste tiden hållt oss till en enda. Det har gått ordentligt framåt i träningen, men tävlingen igår fick bli det riktiga eldprovet för hur det skulle hålla i en lång kedja. Och jag kan inte vara annat än nöjd! Full fart ut till konen, snyggt och distingt ställande och sedan fin båge ut till apporten. Att det blev mycket tugg på vägen in spelar ingen som helst roll, det blir nästa utmaning!

Ett annat delmål var farten i inkallningen. Under tävling har vi haft svårt att få till en bra fart i momentet, och då blir även både ställandet och läggandet sämre. Ju snabbare hon springer, desto tydligare och snabbare stopp blir det. Vi har jobbat på samma sätt som med konfarten, och även här har det verkligen gett resultat på träning. Igår gjorde hon en snygg inkallning även på tävling! Hon rörde sig efter jag lämnat henne, vilket drog ner poängen ett snäpp, men just den detaljen har jag mörkat för mig själv, trots att jag vetat om den.   Dags att ta tag i det nu!   

Bilfärden hem blev lätt, trots regnet och mörkret, och när vi äntligen kunde krya ner under täcket sent igår kväll var det med värme i magen och glädje i hjärtat. I morse sov vi till nästan åtta, så jag tror att de fyrbenta också var lite möra. Lilla Ayla får följa med på alla våra äventyr, och är ganska erfaren vid det här laget.   

Nästa helg väntar ytterligare utmaningar, och delmål som ska uppnås. Sedan jag började med lydnadsträning har att tävla på Hundmässan i Stockholm varit en dröm, och om bara några dagar är vi där! Spännade ska det bli!

Min fina fina! Marie Linder har fotat.