Gårdagens tävling i Borlänge skapade nya tankenötter att knäcka. Visserligen ytterligare ett förstapris, och en hel del tior, men också en nollad vittring och ännu ett missat skifte i dumrutan. Tillsammans med kloka coachen Johanna och bästa tränaren Anne kom jag fram till en fortsatt tanke i min träning. Redan idag kunde vi testa den, och jag tyckte mig kunna se att den gav resultat direkt! Jag kände tydligt på tävlingen att Nike lämnar över mycket av ansvaret till mig, medan hon ägnar sig åt annat, titta på fåglar i luften, granskar domaren eller lyssna till löven som prasslar, vad vet jag. Och jag har tagit på mig ansvaret med hull och hår... Men nu är det slut med det! Vill Nike vara med och träna, få göra det hon älskar nästan mest här i livet, gäller det att hon är uppmärksam och engagerad, annars blir det rött kort och utvisning! Jag måste vara superkonsekvent med det här, inte släppa igenom den minsta nonchalans, för det ger verkligen resultat. Att inte få vara med är nog det värsta straffet Nike kan få! Jag måste också belöna upp transporterna mellan momenten. Det har vi jobbat mycket med förut, men tappat den sista tiden. Dumt att glömma bort sådana viktiga delar i träningen.

Nästa tävling är om knappt en månad, om inte Nike börjar löpa till dess vill säga, och då ska det bli intressant att se om träningen gett resultat.

Tack snälla Johanna för boende, coachning på tävlingen och pepp på träningen!