Hittade dessa i min säng och undrade vem som ätit popcorn.  Sen insåg jag att det faktiskt var Aylas hörntänder som tappats, antagligen under någon av de lite våldsamma lekarna med Nike, som pågår varje morgon. Liten Ayla börjar bli stor!

    Fladderöra lyfter nästan från marken   

Idag vankades det träning på Stockholm Södra BK tillsammans med fina Camilla och Tista. Det visade sig att det var både spår- och söktävlingar på gång, men eftersom det är en stor klubb kunde vi hitta en bra plan att härbärgera på. Det blev riktigt varmt i solen, och tillslut stod vi i t-shirt båda två.   

   I väntans tider...

Nike fick jobba med ff, rutskick och länkning hopp-apporten med vittring. Hon jobbade fint i allt, och kändes inte alls påverkad av värmen.

Ayla fick träna lite ff, lägganden och sättanden i rörelse och hakan i backen. Som avslutning fick hon springa genom rutan till matskålen som Camilla ställde ut. Hon verkar inte alls påverkad av miljö eller omgivning, vilket är skönt. Trots att vi aldrig varit på den här platsen var hon helt fokuserad på mig.

Camilla och Tista jobbade med ff, rutan, länkning hopp-apporten med konskick samt vittring. Tista var som alltid på hugget, men fokuserade fint, och visade att hon minsann har superkoll på rutan!

   Fokuserat och koncentrerat ff

   Full fart mot rutan!

   Snygg vändning i ställandet

  Och så belöningen!

Efter träningen satte vi oss och tittade på lydnadsdelen på spårtävlingen. Intressant att följa moment som man inte riktigt har koll på, varken hur utförandet bedöms eller kriterier. Vi satt ett tag tills det var dags att åka hem och ta itu med tvätten... 

I morgon blir det nog lite apportering, kanske ett lydnadspass också.

Ha det gott!

Min fina Morris har nu fått somna in, efter en liten tids sjukdom. Hon har funnits hos mig sedan jag köpte henne på Stockholms katthem sommaren 2000. Hon fick en lite svår start på livet, övergiven och upphittad i en tvättstuga med nyfödda ungar och ett halsband som satt så hårt att det för evigt lämnade en kal remsa runt halsen. Men hon trivdes här i vår familj, och vi fick 11 fina år tillsammans. En egensinnig, självständig katt var hon, och jag har slitit mitt hår över henne flera gånger! Men hon var också mysig, hängiven och kärleksfull, följde efter mig och Dina på promenader, mötte oss när vi kom hem efter bilfärder och lämnade stolt små möss framför ytterdörren. Hon lämnar ett tomrum efter sig.