Tidigt i våras frågade min uppfödare Hanne mig om jag hade lust att följa med ner till Världsutställningen i Paris. Hon behövde inte truga, jag såg genast fram emot att få följa världsmästerskapen i lydnad på plats! Så i torsdags morse var det så dags. Jag hade fått med mig min syster, och vi reste tidigt, tidigt från Arlanda för att jag skulle kunna få en dags sightseeing i Paris. Eiffeltornet, Louvren, Notre Dame, allt hann vi se, fast en del på lite avstånd  . 

På fredagen for jag in till utställningen tillsammans med Hanne och Anna. Hanne skulle ställa sin fina minibullterrier Bacon. Under förmiddagen höll jag mest till vid lydnadsringen, som låg i bortre änden av den ena hallen. Miljön var ganska rörig, och ljudnivån hög. Hälften av lydnadsekipagen hade blivit lottade att göra sina program på fredagen, och resterande på lördagen. Utifrån dessa resultat avgjordes lagtävlingen, och de 20 bästa ekipagen gick vidare till söndagens individuella final. Sverige hade elva ekipage med, varav sex stycken ingick i det svenska laget. De fem reserverna fick alla möjlighet att tävla individuellt. På www.sbk.nu finns en detaljerad presentation av alla ekipage. 

Att få följa alla dessa svenska ekipage från läktaren var helt underbart spännande! Stolt kunde man visa upp LL-Sverige-loggan på tröjryggen när de svenska ekipagen gick in på planen, och professionellt och lugnt förde sina hundar genom den på många sätt påfrestande tävlingen. (Tävlingsoutfitten finns det dock en hel del att anmärka på...).

Lagtävlingen blev en rysare, och när Mona Kjernholm gått sin runda väntade både svenska och norska tävlande, ledare och hejarklackar nervöst på resultatet. För att Sverige skulle gå om Norge behövdes ett resultat på 270 poäng eller mer, ett poängtal som på en vanlig tävling inte är särskilt högt, men på ett mästerskap är det en prestation. Tillslut kom poängen upp, och Sverige kunde börja hoppas på seger! Ett finskt ekipage kunde hota det svenska jublet, men en missad vittring gjorde att Sverige tillslut stod som segrare!     

Sex svenska ekipage gick vidare till söndagens final, Lena med Tease, Maria med Ylle, Ditte med Abby, Nina med Skoj, Sofia med Tia och Mona med Marvin. Alla jobbade på fint, men både Maria, Ditte, Sofia och Mona fick några förargliga missar. Lena med Tease gjorde ett jättefint program och slutade på en sjätte plats. Nina med Skoj gick in och gjorde ett kanonfint program! Allt såg så lätt och enkelt ut! Länge ledde de, men fick se sig slagna av ett norskt ekipage, och slutade därmed på en silverplats! 

Lyckliga jag fick vara på plats när Sverige nådde sitt mål att bli bäst i världen, samt se en fenomenal uppvisning av Nina och Skoj! Vad mer kan man begära? Dessutom fick jag många idéer till min egen träning. Att få vara på plats, även utan hund, är en oslagbar erfarenhet att jobba utifrån.

Hannes Bacon slog alla andra minibullar på tassarna, och stod tillslut som Världsvinnare och BIR!! Stort grattis till er!

Idag har jag varit och hämtat den efterlängtade lilla gulia! Hon har acklimatiserat sig otroligt väl på bara några få timmar, och verkar helt oberörd av både ny miljö och andra hundar. Jag återkommer med en mer detaljerad uppdatering i morgon  

Ha det gott!