Igår kväll var det dags för det andra tillfället på tävlingsträningskursen med Anne och Lotta. Den här gången höll vi till i ett ridhus i Rosenhill i Botkyrka. Min plan den här gången var att länka momenten i eliten två och två, eller tre ibland. Problem som vi har haft är vid konskicket i dirigeringsapporteringen, där Nike fokuserar för mycket på tävlingsledaren och sedan får mycket tveksam fart ut till konen, samtidigt som hon tittar på apporterna. Här behöver jag få tips om hur jag sak göra. Även i rutskicket har vi fått in ett vanligt problem, nämligen att hon lägger sig på mitt stå-kommando. Det gäller bara när jag kör hela momentet, med konskick, men inte om jag bara skickar in henne i rutan varifrån som helst. 

Vi fick startnummer 7, så innan vi gick in hann vi se lite andra ekipage. Rasvariationen var stor, liksom var man befann sig i sin träning, och det var intressant att se och höra hur man tänker i sin träning. Några bra tankar och idéer tar vi med oss. 

Nike kändes riktigt laddad när vi skulle in på planen, vilken skillnad från mindre än två veckor sen! I ff tyckte jag att hon hade en del blicksläpp, men jag lät det vara eftersom hon fortfarande jobbade trots allt. Jag hade bestämt att belöna i dumrutan, vid en hörnpassering eftersom vi har jobbat mycket med det, och efter upptaget från ställandet gjorde hon en snygg konpassering, vilket ledde till bolllek, lycka! Sedan gjorde vi en hel dumruta, och fortsatte till inkallning. Hon hade bra fart och hennes ställande var så snyggt att jag nästan började gråta av lycka! Löjligt, kan tyckas, men så var det   ! Resten av inkallningen var också riktigt bra, förutom att hon slog i mig vid ingången, bra fart och snyggt läggande. Direkt övergång till rutan, där hon skulle få belöning efter ställandet i rutan, Anne hade lagt ut en boll bakom rutan. Konskicket var bra, och sedan hade hon total koll på rutan. Jag ställde henne dock lite tidigt, och hon la sig direkt ner, så det fick vi göra om. Även nu la hon sig direkt, så Anne sa åt mig att ställa henne upp därifrån. Jag har aldrig lyckats med det innan, men nu lydde hon, så då kom belöningen! Det där måste vi absolut fortsätta jobba med, och Anne sa efteråt att jag inte skulle lägga henne under en tid, inte ens om jag gör hela momentet. Hon får stå helt enkelt.

Vi fortsatte med inkallning från rutan och sedan övergång till dirigeringsapporteringen, där jag ville belöna konskicket. Hon gjorde så som det varit under en tid, dvs fokuserade så mycket på Anne som la ut apporterna att hon glömde vad vi höll på med, och konskicket blev då osäkert. Jag gjorde om, men med samma resultat. Jag bröt igen och peppade henne en del på konen, och helt plötsligt var det som  om hon kom på vad vi sysslade med, så skicket blev jättebra. Belöning så klart, och sedan omskick för att göra även själva dirigeringen. Den gick jättebra, och vi fortsatte mot hopp-apporteringen, som fick bli det sista (tiden rann iväg). Den gjorde hon fint, och hon kunde få sin slutbelöning. 

Allt som allt var jag nöjd. Dels gjorde hon riktigt fina moment och hade den attityd jag önskar mellan momenten, dels kom just det vi har problem med fram, och i samtalet efteråt med Anne kunde vi lägga upp en plan för den fortsatta träningen. Dessa tillfällen är guld värda, och fram till nästa tillfälle, som är om tre veckor, ska vi följa planen och se hur vi utvecklas.

I morgon åker vi ett gäng till Kungsör för att titta på och heja fram några av Sveriges bästa ekipage på landslagets första rankingtävling för i år   

Ha det gott!