Idag var första tillfället på Annes och Lottas tävlingsträningskurs. Termometern visade på -15° när vi gav oss av mot Jursta i Nynäshamn, så det var bara att klä på sig allt man kunde. Visserligen skulle vi vara i ett ridhus, men det här var inte uppvärmt, så kallt skulle det bli. Som tur var fanns det ett någorlunda varmt rum vid ena kortsidan av ridhuset, där vi kunde äta och fika, och där även hundarna kunde vara medan man väntade på sin tur.

Jag hade gjort en plan på vad jag ville träna på förmiddagspasset; en länkning ff - gårunt-rutan - inkallning, med belöning vid nedläggandet. Sedan skulle vi länka en slät inkallning med rutans konskick. När det var vår tur märkte jag redan innan vi gick in att Nike hade sina tankar någon annanstans, och jag lyckades inte ändra det innan vi kallades in. Först tänkte jag bryta, och sedan gå in på nytt, men så tänkte jag om. Jag ville se om hon kunde gå in i fokus i ff efter en sådan ingång, och det kunde hon. När ff började blev hon sitt vanliga jag, och gjorde ett riktigt bra moment. Vid övergången til gårunt-rutan var hon åter igen ofokuserad, och det följde med i momentet. Riktigt dåligt kändes det, men vi gjorde hela momentet eftersom jag ville testa henne. Nedläggandet inför inkallningen var dock helt okej, och hon fick därför sin belöning. Efter det kändes det som hon blev mer som hon brukar, och resten gick riktigt bra. I samtalet med Lotta efteråt bestämde vi att jag vid nästa pass skulle fokusera på ingångar, långa sådana, att göra gårunt-rutan mer spännande med belöningar när hon minst anar det, och belöna upp mellan två moment.

När vi gick in på planen för pass 2 kände jag att hon var mer med mig. Vi provade lite olika varianter att gå in på planen, men den som kändes bäst var den vi använder oss av, dvs med fot-kommando och full fokusering på mig. Men då måste jag också vara konsekvent och kräva det av henne och inte släppa igenom sådant jag inte skulle släppa igenom i ff. 

När vi sedan skulle jobba med gårunt-rutan hade hon redan från början en helt annan aktivitetsnivå än på förmiddagen, och planeringen föll lite. Hon gick fokuserat med bra kontakt och fina hörnpasseringar. Det samma gällde för transporterna mellan momenten, bra fokus och fin aktivitetsnivå. Bra, så klart, men nu måste jag analysera vad som skiljde mellan de två passen. Det kan vara allt från att hon andra gången kände sig mer trygg i miljön till att externbelöningen var mer spännande andra gången. 

Hur som helst var jag nöjd med dagen. Att beteenden som visade sig under pass 1 kom fram är bara bra, det är ju när jag har två duktiga instruktörer närvarande som detta måste ske så att hjälpen kan fås. 

Nu ska vi göra en planering inför nästa tillfälle på kursen, vilket är om ca tre veckor. Bara att sätta sig ner och börja tänka alltså!   

Veckan som kommer bjuder på många inbokade träningstillfällen med härliga träningsvänner! Tur att ni finns!

Ha det gott!