Snälla, snälla uppföderskan, som tror så starkt på mig och Nike, och som alltid finns där med peppande ord, lämnade över en lite present när vi kom farande i fredags. 

I dessa bistra vintertider kommer denna att pryda mitt huvud när helst jag går utanför dörren! Hela lördagen hade jag den på mig, stolt som jag är över min underbara hund!

Så har vi då gjort vår debut i elitklassen i lydnad. Debut både för Nike och mig, så det är ett stort steg vi tagit. Min plan för tävlingen var att inte köra hela programmet, utan bryta efter dir. apporteringen, om den gick bra vill säga. Annars skulle jag också köra hopp-apporten. Tanken med detta var att vårt mål för dagen skulle vara att ha kul, att kunna slappna av på planen och att försöka få Nikes attityd på topp. Hon älskar rutan och apporteringsmomenten, så att få avsluta efter dem borde ge henne en positiv tävlingsupplevelse. 

Jag var oerhört nervös när vi styrde bilen mot Värnamo, efter ett hastigt övernattningsbesök hos kära uppföderskan. Jag undrade både en och två gånger varför man är så dum att man ger sig in på sånt här, när man skulle kunna strosa omkring på stigarna i skogen istället. Väl på plats lugnade sig fjärilarna i magen en smula, och jag kände mig riktigt taggad. Att vi var flera stycken från talangtruppen som hejade på varandra kändes tryggt. I lottningen drog vi nr 6 av 9 startande, ganska okej. Det betydde att vi fick sitta och ligga på ytterkant på gruppmomenten, vilket kan vara skönt.

Med tanke på att vi haft jobbigt med gruppmomenten, Nike kan vara en aning orolig, var jag nöjd. Hon satt riktigt lugnt och fokuserat, med en tassförflyttning och lite huvudrörelser. På platsen la hon sig ytterst långsamt, och nosade en del under de fyra långa minutrarna. Jag la in ett dubbelkommando på uppsättandet, eftersom hon ofta tvekar just där. Jag håller på att lära om lite på platsen, eftersom jag nu gett upp tanken om hakan i backen. Vi har bråkat så mycket kring detta, och nu känner jg att jag måste prova något nytt.

Innan jag och Nike skulle in hade man lagt in en liten paus, och det var bra för oss. Jag körde fram Nike enligt min plan, med en del koncentration- och fokuseringsövningar, och när vi blev inkallade på plan var Nikes attityd på topp. Jag var oerhört nöjd med vår ingång på planen, Nike brydde sig inte om något annat i ridhuset, och höll toppenfokus på mig. FF gick bra, några småtapp i kontakt, och över lag sneda högeromsättanden, men hon höll bra position och kontakt i övrigt och vi fick beröm för vår språngmarsch. I långsamma marschen plogade hon en aning.

Övergångarna mellan momenten är något jag tänkt mycket på och jag tror att jag har hittat ett sätt som fungerar. Jag kan bara berömma lugnt med ord, får inte böja mig ner för att ge en klapp eller dyligt, då tappar hon fokus och börjar se sig omkring. Mellan både ff och dumrutan, och mellan dumrutan och inkallningen höll jag detta, och det kändes riktigt bra.

I dumrutan missade Nike sättandet, och hon tappar fokus vid hörnpasseringarna, så det är något vi verkligen måste jobba med.

Inkallningen var okej, jag fick ge dubbelkommando vid nedläggandet, och i ställandet tog hon några extrasteg. Men hon hade okej fart, och ingången var riktigt bra.

Sedan tappade jag henne i övergången till rutan, där gick jag ifrån mitt koncept tyvärr. Det blev dock ett riktigt bra konskick, och toppfart till rutan. Tyvärr slängde hon en blick på dumrutans markeringar, som fanns bredvid rutan, och missade på så sätt rutan. Ett försök med dirigering in fungerade inte riktigt, så vi bröt det momentet.

Sedan var det dags för  dir. apporteringen, och skicket till den konen utgick från samma punkt som till rutans konskick, men åt ett annat håll. Jag tror dock att Nike fortfarande hade rutan i huvudet, hon hade ju missat den och då får hon ofta göra om. Hon höll bra kontakt med tävlingsledaren när denne la ut apporterna, men sneglade sedan på rutans konskickskon. Jag såg detta, och kände att hon ville åt det hållet. Trots att hon på mitt "titta"-kommando tittade på rätt kon, sprang hon sedan på fel. Jag kallade in henne, och utan att bry mig om jag fick eller inte skickade jag henne på rätt. Denna gång gick det bra, och jag fick slutföra momentet. Hon gjorde en fin apportering, med bra båge, bra gripande och snygg ingång. 

Nu kom ett dilemma. Jag hade ju min plan, fungerade dir. app skulle jag avsluta där, annars skulle vi köra hopp-app också. Så vad kallade man detta? Lyckat eller inte? Jag bestämde mig snabbt för att göra även hopp-apporten, och den gjorde hon jättebra. Sedan tackade vi för oss, och ganska kontrollerat gick vi ut från planen.

Nike var superlycklig, och nöjd med sig själv, som sig bör, och slutbelöningen försvann på ett par sekunder. Sedan blev det bollkastarlek för hela slanten   !

Jag var jättenöjd efteråt, och kände att vi fått med oss just det jag ville ha, en positiv tävlingsupplevelse för oss båda, ett kvitto på att träningen med ingångar och övergångar gett resultat, och en känsla av att det här kan vi klara av. 

Resten av dagen gick till att heja på duktiga talangekipage, och stämningen var verkligen på topp! Stort grattis till Malin Ö med Freja och Malin W med Filur som båda gjorde superfina program med sina jaktgolden, och som på så sätt blev uppflyttade till klass tre respektive elitklass   ! Och jättegrattis till Karin med Qlura som slog till med 303 p i eliten, och nu borde vara SM-kvalad   ! Vi kommer att sitta på första parkett och heja allt vi kan!

Nästa helg kommer härliga Johanna med Hank hit, och vi ska tillsammans träffa bästa Anne för träning! Toppenhelg som väntar alltså!

Ha det gott!