... och vi sitter i soffan och slötittar på TV. Snart ska jag ta ut de små liven, och sedan ska Nike få gå ett fritt följ igen, och kanske även göra några vittringar. Det är kyligt ute, så det gäller att pälsa på sig  !

Jag har bokat in en tid med en sjukgymnast för Nike, den 27 januari. Det känns bra att få höra ett proffs åsikt om hennes kondition, eftersom vi dagen därpå ska sätta igång med simträningen. Jag hoppas hon ser en frisk, stark och rörlig hund!

Mina tankar går annars till en kär vän. I förra veckan gick en familjemedlem till henne bort, efter en lång tids hård kamp mot cancer, en ung flicka med hela livet framför sig. Livet är så orättvist, och verkar ibland slå hårdast mot dem som redan fått utstå mer än de flesta. Ibland när jag klagar över något som känns jobbigt i mitt liv tänker jag på denna tappra tjej, och genast inser jag att mina problem är futtiga i jämförelse. Jag hoppas att hon är någonstans där hon inte längre har ont eller mår dåligt. Tyvärr är jag inte särskilt troende, men jag måste tro att det finns ett liv efter detta.

Därför ska jag inte klaga över det kalla vädret nu när jag går ut, utan istället se hur vackert det är, hur snön och rimfrosten får alla träd att se ut som på vykort, och hur rosigt röd man blir när kylan biter i kinden. Då njuter man desto mer av att få komma in och sätta sig i soffan och njuta av en kaffe latte.

Ha det gott!