Vi är just hemkomna från nyårsfirande hos vår uppfödare. Som vanligt var det god mat och trevligt umgänge. Tack Hanne!

Till min glädje och hundarnas förtret fick vi träffa nya valpen, en minibullterrier kallad Bacon. Hon är otroligt söt, och som valpar ska vara, nyfiken och påträngande. Hertha gillar inte valpar över lag, och denna påfrestande lilla rakbladsvassa typ var ingen favorit! Rebecca, om ett par år finns det nog en valp med din adress runt halsen  !

Lilla Bacon gillar att posera, och trivs framför kaminen!

Dagen innan nyårsaton tog vi en promenad runt nejderna. Stackars Nike fick inte följa med, utan väntade på oss hemma i huset. Vi tog en tur ut på isen, som höll för oss alla.

Alla hundarna rusade omkring på den hala isen!

Även Dina övergav sina principer och lekte glatt! 

Hertha

Dina poserar.

På nyårsafton åkte vi över till Anna-Lena som har en halvsyster till Nike, en tik från Space' första kull. Under hösten har de lyckats ta jaktchampionatet, en stor prestation! De är dessutom ett förstapris från ett lydnadschampionat!

Tanken från början var att vi alla skulle träna lite tillsammans, men Nikes skada gjorde att hon bara fick vara med och titta på medan mamma och syrrorna, Hayley var också med, fick jobba. Otroligt orättvist tyckte Nike, som gärna hade gett sig in i jobbet. Hon fick dock göra ett närsök, och då passade hon på att dra ett par repor. Som tur var syntes ingen haltning efteråt. Vi kunde i alla fall visa upp lite fritt följ.

Space (eller Scilla...?) på ingång!

Familjeporträtt; storasyster Scilla, mamma Space, lillasyster Hayley och Nike.

Igår packade vi in oss i vår lilla bil för färd hemåt. När vi kom till Jönköping började utspruten för spolarvätskan att krångla. Efter ett par sprut på rutan frös de ihop, och vi fick åka in på macken för att få frosta av dem. Sedan fungerade de en liten stund, innan de frös igen. Eftersom det var mycket trafik, och man saltade vägarna, blev vindrutan mycket smutsig väldigt snabbt, och vi fick stanna ofta. Tillslut gav sprutarna upp helt. När vi närmade oss Stockholm blev vägen torrare, men hela resan tog nästan tre timmar längre än den brukar. Både hundarna och jag stapplade in i vår lägenhet, och efter lite mat i magen sov vi gott!

Jag har bokat in simning för Nike hos Camilla på Haninge Hundhälsa i slutet av januari. Under drygt en vecka ska hon få simma tre gånger, så att Camilla kan se hur hon rör sig och vad vi ska planera för hennes rehabilitering. Sedan tänkte jag köpa ett tio-gångerskort där man kan simma sin hund själv, för att bygga upp hennes muskler. Jag håller tummarna för att det ska gå bra.

De senaste dagarna har jag minskat på hennes smärtlindring, och från idag får hon ingen alls. Vi får se om det gör någon skillnad.

Tiden går fort, och snart har det gått en hel månad sendan olyckan. 6 veckor känns som en magisk gräns, så snart kanske vi kan vara tillbaka i träningsform igen. Lite fritt följ, platsliggning och sittande i grupp kan vi redan nu börja jobba med, dessutom de moment som vi behöver jobba en hel del med...

Nu väntar te och soffmys!